Skandiaorgeln

“Forskarna vid R1 kallade Reaktorhallen för “Vetenskapens Katedral”! Vad behövs i en katedral om inte en orgel?

Biografen Skandia från 1923 hade Stockholms mest påkostade salong, gestaltad av dåtidens store arkitekt, Gunnar Asplund. År 1926 köpte Svensk Filmindustri en orgel till biografen. Beställningen gick till Rudolph Wurlitzer Company i USA. Tanken var att orgeln skulle spelas till stumfilmer, men den användes även långt efter det att ljudfilmen slagit igenom.

När bredfilmsformatet Cinemascope introducerades på 50-talet såldes orgeln så småningom till Stockholms Stad och flyttades till Blå Hallen i Stadshuset. Där användes den som ersättare vid en renovering av stadshusorgeln. När renoveringen var klar lades delarna till Skandiaorgeln på stadshusets vind, bokstavligt ovanpå Blå Hallen. Där kom delarna att ligga i över 40 år.

I augusti 2005 samlades att antal personer på KTH för att diskutera möjligheterna att restaurera Skandiaorgeln. Besök gjordes på Musikmuseets förråd i Tumba, där Skandiaorgelns spelbord hamnat, samt till stadshuset. Pipor och andra delar inventerades och inspekterades. Ett restaureringsarbete bedömdes genomförbart!

Föreningen Skandiaorgeln bildades i april 2006 med syfte att bevara, restaurera, tillgängliggöra och använda orgeln. Ett samarbete inleddes med KTH som nu upplåter plats åt Skandiaorgeln i Reaktorhallen.

Ett omfattande arbete sattes igång med att renovera pipor, montera bälgar och annan teknik.

Orgelhuset kunde börja byggas i Reaktorhallens sidoskepp i april 2011.

Tusentals frivilla arbetstimmar har lagts ner av medlemmar i föreningen. Samtliga delar av Skandiaorgeln är nu på plats, stora bastrumman kom sist in i augusti 2015, 10 år efter första mötet. Återinvigning ägde rum i oktober 2015 och Skandiaorgeln används nu för egen konsertverksamhet och i samband med andra aktiviteter, även inom forskning kring musik och teknik.

Till sidans topp